Mamman Sani: Tunan

När Mamman Sani i mitten på sjuttiotalet såg en annons om att en begagnad elorgel av det italienska märket Orla var till salu kunde han inte hålla sig, utan sålde sin motorcykel för att få ihop pengarna. Tack vare det köpet skapades sedan sådan här fin ökenambientmusik i Niger.

Gal Costa: Relance

Ok det här är svårslaget: ett funkigt brasilianskt dragspelsriff, Gals underbara röst och ett tv-framträdande som börjar med en varelse med papegoja på huvudet som spelar korvlåde-xylofon och dansare som är en blandning av Hieronymus Bosch-figurer och Argento-film i tropikerna.

Quarteto em Cy: Incelensa

Det börjar med någon typ av religiös mässa som övergår i sång ackompanjerad av valthorn, pukor, blås och stråkar. Namnet Cy-kvartetten kommer av att de fyra i originaluppsättningen var systrar och att deras föräldrar var så fiffiga och döpte dem till Cybele, Cylene, Cyva och Cynara.

Ofo the Black Company: Egwu Aja

Under tjänstgöring i armén drömde Larry Ifedioranma Jr om att bilda Nigerias första acid-rockband. Efter inbördeskriget blev bandets första spelning, på Fela Kutis klubb i Lagos, legendarisk när de blåste hatten av alla genom sin kombination av mysticism och vägg av distade gitarrer.

Fábio: Lindo Sonho Delirante LSD

Juan Senon Rolón föddes i Paraguay men flyttade till Brasilien för att söka lyckan som musiker. Hans nyfunna vän Carlos Imperial tyckte han skulle ta artistnamnet Fábio, och sen skrev de den här dängan ihop om hur skönt det är att ta LSD.